Le grand chêne est tombé

La génération qui précéda de peu la mienne produisit au Pays Basque nord une série de personnages de haute taille physique et mentale : Ximun Duhour, Christian Laxague et Pierre Charritton à Hasparren, Michel Labéguerie à Cambo, Ximun Haran et Jakes Abeberry dans le BAB. Jakes Abeberry restait le dernier de ces grands chênes et seuls les ans ont eu raison de sa formidable résilience.
Sa chute n’est certes pas restée inaperçue, contrairement à ce qui se passe en général avec les personnes âgées, le plus souvent oubliées des jeunes générations : il était un monument incontournable de la cause basque, toujours en mouvement jusqu’au dernier moment. (...)

Euskaldunen erresuma

824an sortzen da Iruñeko erresuma, Ebro aldeko baskoi musulmanen laguntzarekin. Bi aitzindariak, Eneko Arista eta Musa ibn Musa, elkarren askazi dira. Baina horien ondokoek kartak nahasiko dituzte. Beraz nafar kristauek usu buru eman beharko dute mahomatar armaden erasoei. Guduka handirik galduko dute, hala nola Junkera Ibarrekoa 920an. Almanzor edo Al-Mansurrek euskaldunak sei aldiz erasanen ditu, bi aldiz Iruñen sartuz.
Baina 1002an hiltzen da, eta ber denboran agertzen zaigu Antso Handia (1004-1035). Antso III. horrek Euskal Herriari aire puska bat emanen dio, gerlaz baino gehiago musulmanekiko tratuz eta kristau handikien arteko ezkontzaz. (...)

Txomin Peillen, idazle poliglota eta polifazetikoa

Dominique / Txomin Peillen joan zaigu 90 urteetan. 1932an sortua Parisen, gurasoak zuberotarrak zituen, haatik frantsesez hazi zuten. Euskara bere baitarik ikasi zuen gaztetan Ibinagabeitia bizkaitarrari esker.
Gaztetik idazle poliglota eta polifazetikoa dugu, euskaraz nagusiki (zubereraz, gipuzkeraz eta gero batuan), bereziki eleberrian, saioan, olerkian, eta jakintza desberdinetako gaietan. Berrogeita zenbait liburu agertu ditu euskaraz, hiru frantsesez, bat gaztelaniaz... Aljeriako gerla denboran soldaduska han egina zuen erizain karguan, eta pazifista bilakatu zen abertzalea izanarren. Hemen, Eusko Alkartasuna alderdian jardun zuen. (...)

Baskoniaren izenaz

Lehen Akitaniak, Zesarrek La guerre des Gaules libürüan aipatüak, bi mente eta erdi berantago Novempopulania deitüak, VII. mende hastean izen berri bat hartü züan, Baskonia, IX.ean Gaskonia bilakatüko zena.
Izen kanbio hori nola esplika ? (...)

Pourquoi la gauche perd ?

En Pays Basque Nord on se réjouit avec raison de la progression électorale de la gauche abertzale, mais “en même temps”, deux de nos trois députés sont de la majorité présidentielle.
Pourquoi ce maintien de la domination centriste sur nos territoires malgré toutes les difficultés socio-économiques ? (...)

Nondik datoz euskaldunak?

Euskaldunen berezitasuna hizkuntzan dago. Berezitasun horrek galdera hau dakar jende askorenganik: nondik datoz euskaldunak?
Eta maiz etorki misteriotsu bat bilatzen zaie urrunean. Teoria desberdin andana bat sortu da denboran zehar, haatik ustekeria guztiak ondozka ezabatuz joan dira. (...)

Patriote, mais pas que…

Face à la guerre d’Ukraine, comme abertzale, que penser, que dire, que faire ? Très bonne question ! En fait je me la suis posée après coup.
Sur le moment la réponse a fusé sans calcul, venant d’un autre horizon que celui de la patrie. (...)

Gure historiaz

Euskal Herriak historia bat badu, euskaldunek gure historia badugu. Biak bat ote dira? Ez beti. Usu eta maiz Euskal Herriko / euskal lurreko zati batzuk, “probintzia” zenbait, arrotz erresumen peko egon dira, horien historia jasan behar ukan dute. Halere horko euskaldunak hein handi batean beren gisa bizi ziren.
Baina historia ofiziala, gaineko historia, hots agertzen den hura, nagusi arrotzena da, historia irabazleek eta boterea hartu dutenek izkiriatzen baitute. Politikara mugatzen da gutiz gehienetan. (...)

Le roi rempile

Le président Macron va donc rempiler, non sans mal. Un moment, le vent du boulet l’a décoiffé, presque découronné. Lui a-t-il écorné le logiciel jupitérien ? C’est peu probable.
Qu’attendre de son second mandat ? A l’intérieur de la République, rien de bien nouveau à mon avis, et tant mieux si je me trompe. On l’avait d’abord pris pour un girondin, décentralisateur et transversal ; il s’est montré jacobin, champion de la verticalité olympienne, dans une Ve République déclinante mais dopée. (...)